Just stod jag, nöjd och glad i duschen och gjorde sånt som man gör i en dusch (trallar på en melodi, funderar över dagens händelser, inspekterar sina tånaglar...) när jag kände mig... iaktagen, på något vis. Jag vände mig om och vad hade inte flyttat in (och t.o.m byggt sig en liten bostad) om inte en spindelfamilj. Mysigt.
Pappa-spindeln tittade ilsket på mig och började sedan springa runt i cirklar (för att skrämma mig antagligen, funkade mycket bra). Mamma-spindeln gjorde inte så mycket, hängde mest där och bebispindeln kröp runt lite långsamt. Jag fick panik och hoppade med gråten i halsen ut ur duschen och tjöt ett litet tjut. Stora problemet var att balsamet ännu var i och jag måste alltså fortsätta min dusch. Men jag vägrar dela utrymme med en spindelfamilj, ledd av en arg, stor pappaspindel!
Smart som jag är hämtade jag dammsugare för att suga upp den lilla familjen. Men pappan började då rusa runt som besatt och mitt hjärta bankade hårdare och hårdare tills ett till tjut kom fram och jag sprang iväg till Silke. Min hjältinna. Så fick hon komma och suga upp dom.
Jag märker att jag börjar utveckla en rätt stark spindelfobi. När jag var liten, då var spindlar the shit, tyckte jag. Inte nu mer.
Hur som helst, balsamet är urtvättat och nu måste jag klä på mig och bege mig till Thomas. Godnatt.
Subscribe to:
Post Comments (Atom)
1 comment:
Haha. Jag minns då du planerade att skaffa en tarantella, och den bidragande orsaken var att Elisabeth var så rädd för dem haha :).
Jag är uttråkad. Går om en jävla svenska kurs och det är lamt.
Post a Comment